Jag vill ju givetvis börja mitt inlägg med att önska er alla en god fortsättning på julen och hoppas ni alla har kunnat njuta i lugn och ro med all god mat och gott sällskap.
Tack för era underbara God Jul hälsningar jag fått och har jag nu missat någon utav er så skall ni veta att ni har funnits i mina tankar..:)
Nu till lite funderingar jag har....
Likt ängeln på bilden nedanför känner jag mig just nu, lugn, bekväm men ändå fundersam på det här med julen.
Jag tror ju inte det bara är jag som känner som jag gör men det talas aldrig högt om det.
Nu talar jag bara ifrån mitt eget hjärta så håll för öronen om du inte orkar lyssna..!
Detta året är det första på fyra år som jag skulle få uppleva en lugn och fridfull jul och jag såg verkligen fram emot det men det gnagde hela tiden i bakhuvudet..., hmm, kommer min önskan kunna slå igenom???
NEJ.., absolut nej och det kom verkligen inte som en överraskning utan det var ju väntat.
Veckorna före jul var fantastisk och jag hann att ta hand om mig själv, huset och min älskade familj.
Det närmade sig julafton med språng och jag kunde känna att jag sakta men säkert började bli påverkad av nedräkningarna som dom gol om i både radio och i teven varenda timme typ..!
Försökte dämpa min oro för att inte hamna i stressen med en egen övertalning om att JAG ÄR INTE STRESSAD..., JULEN ÄR SÅ HÄRLIG OCH SKÖN!!!
Det blev lillejulafton och jag blev överraskad av att jag faktiskt kunde sova till halv åtta och just när jag vaknade kände jag mig inte stressad.., inte ett dugg.
Tänkte att jag kunde låta Janne ligga och dra sig en stund till medan jag packade inför Skånetrippen, ja, jag hade bestämt mig för att vi inte skulle jäkta iväg utan vi åker när vi åker.
Bilresan neråt gick hyfsat, lite oro för halka men vi klarade oss ifrån det värsta.
Ja ja..., jag måste korta ner min lilla "berättelse" annars så får vi sitta här hela natten.
Det jag vill komma till är att julen är bannimej det underbaraste som vi kan fira tillsammans med våra nära och kära men fy för helsike vad den kan vara stressande.
Och även i år då jag hade bestämt mig för en fröjdefull och riktigt lugn jul så skenade det iväg ändå?!?!?
Missförstå mig nu inte.., jag älskar att få vara med min familj och fira jul och vi hade verkligen en mysig jul.
Men hur det än är så bidrar julafton med mycket tidspress och trötthet.
När firandet var över så satte sig jag och min systers man i soffan och vi sa samtidigt.., fasiken vad skönt, nu är det över!!!!!
Vad betyder det då.., hur många säger så egentligen och vi började diskutera om det verkligen bara var vi som kände som vi gjorde?
Jag tror inte det....
Nästa år så skall jag försöka införa en egen tradition på självaste julafton, inga tider att passa, minimaliskt med julklappar och skit samma om det ligger några dammråttor i hörnorna som vill vara med och fira.
En kravlös jul är mitt nästa mål, får se om jag lyckas med det!!!
Det var jobbigt nog som det var igår när vi körde hem och jag tjatade nog hundratals gånger om var i hela fridens namn plogbilarna var? Jannes svar var att dom firar ju jul dom oxå Marianne!!!!!
Hmm..., tror ni jag köpte det svaret när jag satt och trampade sönder bilgolvet på passagerarsidan och samtidigt försökte lära Janne köra bil:):)
Ni förstår.., jag är livrädd för att sitta i en bil som rullar på snöiga vägar, då är det inte mycket med mig!
Hoppas inte ni tycker att jag varit allt för gnällig så här dagarna efter julafton, man skall ju vara snäller då men det var bara skönt att få vädra lungorna lite!
Nu får ni ta väl hand om varandra i all snö som kommit, inte mula varandra eller kasta varandra i drivorna och så.., bara vara snälla mot varandra!
Kram kram kram
Marianne


